* ledig dag

* fått tid för operation

* valmöjligheter

* bloggvänner

* musik & ljudbok i telefonen under 125 minuters promenad

Jag härmar Ewa (se länklistan) som så fint brukar rada upp saker hon för dagen vill uppmärksamma extra och som hon känner tacksamhet inför. Jag har frågat om det är ok att jag är en härmapa. :-)

Mina ´5 första´ är såklart efter familj, djur, arbete, utbildning.... ok? ;-)

Zzzzzzzzz.

Jag har beställt rökelse. Det stod det kunde framkalla en ´SPAkänsla´ och det älskar ju jag. :-)

Nu när mörkret kommer är det lika bra att haka på och tända massor med ljus som ger lugn och ro.

Sov med slutna ögon och öppet hjärta. God natt.

Föresten, i eftermiddags hade jag ett ärende så det blev ytterligare 30 minuters promenad. Jag är nöjd. :-)

Ta det här med cykelhjälm till exempel. Varför är folk inte rädda om sig?

´ Cykelhjälmar är klumpiga. Det är inget mot vad en stadsjeep är´ löd reklamen. Sant.

I morse när jag kom till parken på min härliga runda hade två cyklister smällt rejält och två ambulanser var på plats.

Det första jag tittade efter var om de inblandade bar hjälm. Svar nej. Jag kämde mig genast oempatisk och satte fart förbi. :( En hjälm kan inte garantera att man inte får allvarliga skador men bär man en har man gjort vad man har kunnat. Slår man i asfalten slår man i med djävulsk kraft. *vet*

´Jag ser så dum ut i hjälm. Det gör de på neurokirurgens akut också.´ sade en kollega vars väninnan arbetar på akuten som ssk. Jag hävdar det är en vanesak att bära hjälm. Ok, det känns kanske litet ´lustigt´i början men man vänjer sig och man behöver inte ha en COOPhjälm för 79,90. :-) Det finns fräcka och tuffa hjälmar också. :-)

Var rädd om dig.

Jag gillar tisdagar. De är min lediga dag. Ledig och ledig. :-) Jag är inte på arbetet och arbetar i alla fall.

Jag började dagen med en 95 minuter långpromenad i varierande tempo. Innan staden vaknade. Innan smärta började ge sig till känna. Vilket fantastiskt väder det var klockan 07:00. Temperaturen! Ljuset! Färgerna! Vinden! Tack! :-) Avslutade på COOP.

Glas, tidningar, kartong och dylikt fick i fyra pappkassar följa med till återvinningen.

Panten följde med till ICA där det blev ett kompletterande inköp.

Posten kom med ett pocketfodral jag köpt av en bloggvän. Tack snälla.

Det fanns en ´ögonsten´och ett fina ord på ett kort också med. Jag blev glad. Varmt tack. :-)

Jag gillar ´pocketar´ även om jag sedan i somras snöat in på kriminalromaner i ljudboksformat.

Appropå kriminalromaner så vet de av er trogna bloggvänner att jag läst Mari Jungstedt i sommar (och faktiskt just för tillfället också!). Jag har dessutom avhandlat två kriminalromaner skrivna av postens jurist Viveka Sten.

Hon skriver om Sandhamn i Stockholms skärgård.Vivecas historier är strået vassare (förlåt Mari- dina är också mycket bra). Mot slutet av böckerna när sanningen gått upp för mig har jag högt med helt öpen mun uttalat ´Vaaaaa? Näääääe! Åååååh!´ SÅ spännande, det ni! :-)SÅ jag skrev ett mail till Viveka där jag tackade henne och jag fick svar. :-)

´Hej Tina,

Tusen tack för ditt beröm. Så roligt att du gillar mina böcker!

Jag sitter som bäst och slutredigerar den tredje boken. Den heter I
grunden utan skuld och kommer i april 2010. Den utspelar sig på ett
vintrigt Sandhamn under en intensiv sportlovsvecka men går också tillbaka
i tiden till Sandhamn på tjugotalet.

Ha det gott,
Viveca´

Hennes böcker om polisen Thomas och juristen Nora är både spännande, vacker beskrivande och lärorika.

Det enda jag skulle kunna klaga på och hänga upp mig på är syftningsfel på några ställen i texten.

Det finns två delar av tre utgivna. Min varmaste rekomendation: läs Viveka Sten. :-)

Jag har pysslat med tjejerna. Här är Sara på sitt favoritställe där hon har uppsikt. :-)

Hanna halvsover i huset.

Det är som bekant inte enbart glädje i livet även om jag försöker fokusera på den. :-)

Om jag bortser från en del kan jag kort berätta att jag efter samtal med sjukhuset fått en tid för operation av njuren! Jag skulle kunna skriva världens längsta inlägg om det! Men det skall jag inte göra. :-/

Har pratat med min lilla mor i dag, hemma igen från sjukhuset. Har hon gett upp livet?

Man får hitta ett sätt att härda ut. Det är det jag försöker.

Tack för din tid.

Gott så.