Jaha! Då har jag träffat narkosdoktorn också. ´Vissa´ har spekulerat och trott att det skall vara en titthålsop. Stämmer icke. Man går upp via urinrör/ledare och sedan vänder och öppnar upp i ryggen. Stenarna upptar nästan hela njurbarken. Pga ouppmärksam doktor har detta fått pågå länge och inte förrän jag blev akut sjuk i svår infektion i våras togs det på allvar (av annan doktor).

Det är som det är men det hade besparat mig mycket lidande om det gjorts något för flera år sedan.

Då hade det aldrig behövt bli så här omfattande. Jag är inte ´bitter´. Jag vill ´bara´leva, vara aktiv och smärtan har stått i vägen för en del. Detta tar inte slut efter operationen. Det krävs efterundersökningar och jag lär ha en katater i urinledaren ett bra tag. Unbelievable. Men om jag blir smärtfri, om jag blir ´frisk´så kommer jag nog att resa, Kanske till N.Y (risken är att jag inte kommer hem igen :-) ). Eller någon annanstans. Det är jag värd efter alla krämpor 2009. *nicka* Himla år och det är inte slut än. :) Nu får det vända. :)

Jag är inte särskilt rädd för att bli sövd. Jag är inte särskilt rädd för smärta. Jag är inte rädd för att dr skall meddela att njuren tyvärr inte gick att rädda. Jag är inte rädd för nedsatt kapacitet. Jag önskar jag kunde få några friska och aktiva år till. Sjukhusvärlden är inte min värld. Det vet de få som står mig nära. Jag väljer att fullfölja denna operation för förhoppningen om de där aktiva åren. Så friska de nu kan bli med min sjukdomshistoria.

Göra det bästa av det man har, av hur situationen är. Fara till N.Y Höra livet, dygnet runt. Se ljusen. Stå vid foten av skyskraporna och titta uppåt tills man blir yr. :) Jag vill.

I dag på COOP så hittades dessa:

Jag trodde inte mina ögon. Ni som läser bloggen vet att jag tidigare i veckan, utan framgång´ jagade runt i flera affärer efter dylika. Jag skall inte äta alla nu. Vill ha i byrålådan. ;-)

Fick ett trevligt samtal i dag. Det gjorde att en del av min kämparglöd kom snabbt tillbaka. Jag hade när det ringde  precis en tugga Jona Gold i munnen så jag fick spotta ut innan jag svarade. Mer om det längre fram i bloggen tror jag. :)

Jag har funderat på att inom det närmaste avsluta denna blogg och dyka upp i cybervärlden på annat sätt.

Det finns anledningar till detta. Samtidigt som de tankegångarna finns känns det synd att avsluta denna blogg, jag trivs. Det finns en del läsare dagligen, få ger sig till känna. Vem är det som följer utan att meddela sig?

Jag skall överväga hur jag skall göra.

Tack för din tid.

 

Annie

22 oktober 2009 23:46

*nickar med dej*
Du är värd en smärtfri aktiv vardag, oavsett om den är här eller i annat land, i staden eller landsbygden...

Jag är med dej i tanken och jag känner med dej. ALLTID, även om du väljer en nystart utan oss läsare.
Förstår tanken om att du vill ha en nystart, och jag tror att du tänker alldeles rätt. Men den här veckan ska jag följa dej i bloggen. Även i tanken för att hålla handen ända in i operationssalen.

Kram vännen och hoppas du får en God Natt.

http://peek-a-boos.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På dagen ett år efter operationen är det dags igen hos bröstkirurgen.    Vi får se vad han säger...   Hoppas du är frisk.   ...

Hoppas året börjat väl och att det blir som du önskar.  

Ser att det är besökare dagligen trots att jag inte skrivit på länge. Vem är du som troget besöker bloggen?   Önskar en riktigt god jul! ...

Jag skall tänka på dig på tisdag.   Välkommen i klubben! :)   ...

Trevlig helg!