...och sen så finns det de med skavsår i händerna men dem struntar jag i.´ (Eva D)

I går på sjukhusets väntrum kom jag i samspråk med två äldre medpatienter (fast jag föredrar ordet kunder). Det lättade upp nervositeten och det kändes gott i hjärtat.

Dessa möten. Värme. Vänlighet. Framkallar trygghet (i en sådan situation som i ett väntrum). En tro på människan.

Den ene mannen hade farit långt till det stora sjukhuset. Många timmar mellan de båda obligatoriska läkarbesöken inför operation. Jag som bor i staden där det stora sjukhuset finns kunde cykla den lilla biten hem och även hämta ut antibiotika på apoteket mellan besöken hos doktorerna. Det är inför ´det stora hemska´ dags att hämta hem mig själv, lyfta blicken och se allt jag runtomkring mig är tacksam för. 

For a start: att slippa börja med p-piller för att skjuta upp menstruation. Bara en sådan sak. *överlycklig*

Second: alla hårda kramar jag fått i dag, av såväl kollegor som klienter. Värmen från dem skall jag bära med mig.

Sitter här och tjurar **gråta* medan jag lyssnar på Darren Hayes  och tänker på vad bloggisen Annie skrev att hon håller min hand ända in i op-salen. Viol som ber för mig. *tacksam*

Inläggen jag i går kväll valde att lösenskydda var ganska nakna och jag vet att en del läste och kommenterade, jag blev glad för läsarnas omtanke. Tack! :-) Detta är ett gränsfall? Jag skriver ju med risk för att bli missuppfattad.

Det gillar jag inte. Jag gillar inte att inte veta vem som nu delar mitt innersta utan att ge sig till känna.

Appropå möten så tycker jag om korta möten. Ett vänligt ord. Ett delat förtroende. Jag har svårt för långvariga relationer. Jag har blivit bränd. Utnyttjad.  Inte nödvändigtvis ´fel´på andra utan på mig?  Varit för ivrig och gett för mycket i början.I alla fall träffade jag för ett par v sedan en man på bussen och vi hamnade mitt emot varandra.

Vi kom i samspråk när min ryggsäck vid en häftig inbromsning nästan hamnade i mannens knä. Inget märkvärdigt. Ett flyktigt möte.

I dag när jag satt och läste gratistidningen City vid busshållplatsen och jag såg upp kom han gående och hälsade på mig innan jag hann hälsa på honom. Vi pratade och jag frågade om han bodde i byn. Nej.

Han berättade att han på eftermiddagarna for till byn för att sälja hemlösas tidning.

´Jag bor på ett gruppboende´.

´Jag har varit drogfri i fyra månader.´ Jag gjorde tummen upp.

Hur många hade dömt ut honom pga hans utseende? Vi talade om ditt och datt tills bussen kom.

Jag vet inte hans namn och det spelar ingen roll. Ett för mig värdefullt möte. Ett bra samtal. :)

Vid samma busshållplats träffade jag i somras en kvinna som jag vid ett par tillfällen talade med.

Carina heter hon. Mycket trevlig. I mitt arbete när vi skulle inventera lokaler i kommunen (världens mest omväxlande arbete har jag nog. :-) fann jag Carina på ett av ställena. Ett glatt återseende.:-)

Visst är de korta flyktiga mötena härliga små guldkorn?

Små vardagslyckor.

Nu pågår den allsvenska matchen, favoriterna ligger under med 1 mål. :(

Snart kommer IDOL.

Tankar & tack!

UPPDATERING: Matchen slutade 1 - 1. Straff för favoritlaget. :)

 

A

23 oktober 2009 21:49

Vilka härliga och nyttiga möten du har haft idag :-)

Men nu får du sluta att gråta över det jag sa. Jag ville inte att du skulle bli ledsen ;-)

Det är en underlig känsla det här med bloggandet och att folk läser. En medlem i min familj råkade ut för tråkigheter och jag skrev öppenhjärtligt om det i bloggen (april-08) eftersom det var en mycket omvälvande upplevelse. Tänkte att OM det kunde hjälpa NÅGON att läsa vad vi gick igenom så var det värt all risk för ev. missförstånd eller känslan att utplåna sej. Det är som en balansgång. Man får vara noga med att inte skriva något som någon annan kan använda emot mej som kan skada en själv eller någon i ens närhet.
I ditt fall tror jag det är mycket svårt om utrymme för några missförstånd.

Kram vännen. Nu ska resten av kvällen spenderas med mina fyrfota vänner.

 

Micke

24 oktober 2009 09:08

Trevliga möten sånt där.. själv sitter jag ju mest ensam i bilen så det blir inte så många :)

Kul du gillade kaklet.. bänken är i samma stil.

http://kludd.se

 

Katrinelund

24 oktober 2009 09:56

Du har mycket din energi ska räcka till, tyvärr även icke- självvalda bördor = operation/sjukdom. Önskar att du kunde avlastas omgående!

 

viol

24 oktober 2009 13:35

Blir så uppmuntrad av det du skriver! Du är ett av mina guldkorn i vardagen!

Tänker på dig idag och resten av veckan

KRAM

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På dagen ett år efter operationen är det dags igen hos bröstkirurgen.    Vi får se vad han säger...   Hoppas du är frisk.   ...

Hoppas året börjat väl och att det blir som du önskar.  

Ser att det är besökare dagligen trots att jag inte skrivit på länge. Vem är du som troget besöker bloggen?   Önskar en riktigt god jul! ...

Jag skall tänka på dig på tisdag.   Välkommen i klubben! :)   ...

Trevlig helg!