Annie

11 oktober 2009 18:53

Tröstekramar för skärandet i fingret.
Kram och Tankar

Jennie

11 oktober 2009 20:08

Hej och tack för kommentarerna. Jag ska bli bebyggelseantikvarie, vilket jag för det mesta känner ska bli jätteroligt. Vi har många lärare som är på oss elevers sida, denna kanske är det, men hon är hemskt taktlös i sin framtoning, plus att jag tror att hon inte gillar den lärare som är handledare för denna kurs vi läser.

Angående att allt har en mening, jag vet inte om jag egentligen tror på det, jag har det som grundtanke men kan inte riktigt se vilken meningen med allt varit för mig, bara att jag känner mig nyfiken på livet framåt, att jag undrar vad livet har planerat åt mig. Men jag tror i den lilla skalan på karma, att om man är vänlig och hjälpsam mot andra så kommer det att komma tillbaka till dig på något vis. I form av att jag är sen till skolan men att även läraren är det. Den stora turen kommer jag aldrig få, jag har fått kämpa i motström väldigt länge, så att hålla fast vid denna tanke får mig att orka med livet lite lättare. Så det är en form av tröst för mig - att kanske kanske, kommer något stort att hända någon gång som kan förklara alla prövningar.