I morgon tisdag har det otroligt nog passerat hela 16 år sedan mitt liv förändrades. Ett ögonblicks skillnad. Bara så där. Jag minns fortfarande detaljer väldigt väl. Som om de etsats fast för evigt. På bara några sekunder förändrades allt och livet blev aldrig detsamma igen. På gott och ont. Mest ont.

Jag glömmer inte när jag kom från sjukhuset och skulle stanna till och köpa något på en bensinmack. Jag förundrades över hur folk handlade, körde bil, pratade, skrattade som om inget hänt när mitt liv fallit i spillror. Så overkligt att världen utanför sjukhuset fortsatte som om inget hade hänt.

Jag gav mig tid att sörja. Trots omgivningens sätt att inte våga möta mig där jag var och inte kunde förstå vad det betydde för mig. Jag bearbetade.

Människan utgår från sin lilla referensram  och värderar.

I stället för att se vad det betyder för människan som drabbas och se var h*n befinner sig i livet. Det har jag lärt mig. Att våga möta.Vad betyder det som hänt för den enskilde?

Åren går och när jag tänker tillbaka, har 16 år passerat??

Jag tänder ett ljus.

Jag minns.

Jag blir allvarlig.

Jag tänker på hur det kunde varit.

Jag är tacksam - trots allt.

Så skönt med semester! :) Har lyssnat och kunnat glädjas mycket åt Mari Ljungstedts ´Den mörka ängeln´ i ljudboksformat. Lyssnat medan jag ´plockar och pysslar´. Hittade i bokhyllan i dag en ljudbok jag glömt jag hade. Stefan Sauk och Mikael Perbrandt läser 11 deckarnoveller. Vad härligt va? Ser fram emot att underhållas. :)

Har kommit till s 131 i den fina boken jag fick i gåva av Nilla: Stefan Einhorns ´Medmänniskor´, mycket värdefull för mig. Känns skönt och välbehövligt att fylla på batterierna.

Har tonat håret och färgat ögonbrynen. :)

Tack f titten!